Normaliseringsprocessen

Att reagera för förändring och bryta upp från en våldsam relation kan upplevas som svårt. Förklaringen till detta kan hittas i den teoretiska modellen om våldets normaliseringsprocess. Normaliseringsprocessen kan förklara hur våldshandlingar i en relation till slut upplevs som normala, det vill säga normaliseras. Detta sker samtidigt som våldet utvecklas och den våldsutsattas självkänsla bryts ned.

 

Våldshandlingar i en relation kan förstås som en process där upprepat våld, till synes extremt sådant, ändå kan uppfattas som normalt och något som den våldsutsatta till slut förväntar sig, accepterar och kanske till och med kan försvara. Till en början kan den våldsutsatta bli chockad och uppleva våldet som oacceptabelt, men efterhand som våldet upprepas suddas gränserna för vad som är acceptabelt och inte ut. Det innebär emellertid inte att den våldsutsatta accepteras och godkänner våldet, men att hon skapar strategier för att få våldet att upphöra. En sådan strategi kan till exempel vara att den våldsutsatta försöker förändra sig själv. Men oavsett hur mycket den våldsutsatta försöker förändra sig själv och anpassa sig, kommer våldet inte upphöra. Ansvaret för våldet ligger helt och hållet i händerna på våldsförövaren.

 

Perioder där förövaren inte använder våld kan göra att den våldsutsatta tror och hoppas att våldet ska upphöra. Det är dock vanligt att våldsamma relationer också innehåller inslag av kärlek och omsorg. Det är också vanligt att våldsförövaren snabbt kan växla mellan våld och kärlek. Detta i sin tur kan ses som en strategi från våldsförövarens sida. Det är ett sätt att få kontroll över den våldsutsatta. Till slut har gränserna för vad som är normalt och inte, acceptabelt och inte, suddats ut. Det är vanligt förekommande att våldet leder till isolering för den våldsutsatta vilket i sin tur gör att det skapas ett större beroende av våldsförövaren.

WP-Backgrounds by InoPlugs Web Design and Juwelier Schönmann