”Om du som man blir sur när din partner inte vill ha sex, fråga dig själv varför du reagerar som du gör”

Tomas Blad Lindahl började tidigt engagera sig i jämställdhetsfrågor. Idag är han engagerad i föreningen MÄN och har tidigare suttit i Kvinnojouren Blendas styrelse.

– Som barn blev jag upprörd över orättvisor i hemmet. Jag minns en gång när min pappa lagade söndagsmiddag och att jag tänkte ”Han kan laga mat, varför gör han det inte oftare?”. Jag har ofta känt att jag inte passar in i den typiska mansrollen. I vuxen ålder insåg jag att som vit privilegierad man, har jag beteende och attityder som jag behöver jobba med, även om jag har teoretiska kunskaper om vad jämställdhet och feminism innebär. Jag har aldrig varit intresserad av att skruva isär moppemotorer eller av Liverpools laguppställning, utan jag har alltid varit mer relationsfokuserad. Hårda värden har aldrig varit min grej – det var enklare att förstå det kvinnliga perspektivet. Det har också märkts genom att jag alltid haft lättare att få kvinnliga vänner, det är först på senare år jag haft nära manliga vänner. Att man inte har riktigt nära manliga vänner är inget ovanligt i den maskulina könsrollen.

Hur kan man då som man göra om man vill ha mer djupare vänskapsrelationer? Ett viktigt steg är att ta ansvaret för sin egen känslomässiga utveckling.

– Det är en vana vi har från födseln att det är kvinnor som ser till att du mår bra. Ta över det ansvaret själv, för din känslomässiga utvecklings skull.

Tomas berättar att det i föreningen MÄN finns en grupp med enbart män i deras samtalsgrupper. Är en kvinna med blir det automatiskt så att hon tar ansvaret för att det sociala samspelet fungerar. Attityder kring manlighet kan göra att det blir problematiskt och svårt att komma igång att prata på djupet och att våga öppna upp . Vissa tycker det är ”bögigt” att prata om känslor. I en akademisk kontext kanske du börjar prata med fina ord istället, för att trycka bort känslorna. Det kan hjälpa att hitta ett forum där det är mer öppet att prata känslor och engagera sig – där du träffar likasinnade. Bland de män som deltagit i samtalsgrupperna blir ofta reaktionerna ”Wow, varför har vi inte gjort det här tidigare!”

Tomas engagemang startade i ett politiskt ungdomsförbund där han tidigt började engagera sig i jämställdhetsfrågor. När han började arbeta som journalist engagerade han sig även fackligt, med bland annat lönefrågor och stöttning till kvinnliga arbetsledare. Tomas var engagerad i medias framställning av män och kvinnor, där han bland annat deltog i ett medienätverk.

– Jag gjorde en gång en analys av förstasidorna då jag arbetade som journalist hos Göteborgs-Posten. De hade som målsättning att ha lika många bilder på kvinnor och män. Jag analyserade hur de framställdes och vilken roll de hade på bilderna. Slutsatsen blev att det fanns en väldigt könsstereotyp uppdelning. Kvinnorna framställdes antingen som offer eller i en mjukare roll – de log mer ofta på bild jämfört med männen, även om båda hade en makthavarposition. Det var intressant, berättar Tomas.
Tomas har ett engagemang i föreningen MÄN, som arbetar för jämställdhet och mot mäns våld. MÄN utgår från en feministisk syn på världen och tanken att vi behöver förändra destruktiva manlighetsnormer för att stoppa våldet.

– Jag tyckte ganska länge att det var för mycket fokus på det våldsförebyggande arbetet. Jag gick med i MÄN runt millennieskiftet utifrån behovet att träffa andra män som tänker likadant som jag om jämställdhet. Där och då trillade polletten ner för mig – det förebyggande arbetet och våldet hänger ihop. Bara en sådan sak som kan tyckas liten för många, som att höja rösten i en diskussion – det är i sig ett hot om våld. Det är den svåra utmaningen – att våga se den kopplingen och det är ofta det som gör ont och är jobbigt för män. Det är viktigt för oss som arbetar med det att kunna förklara den kopplingen utan att stöta bort någon. Man måste även ha en respekt för att det är svårt att ta till sig. Många vill gärna ha en bild av att det är liten grupp monster som utsätter kvinnor för olika typer av våld. Men som män är vi med och bygger de strukturer som godkänner och triggar män att ta till våld, säger Tomas.

– Det finns några exempel som får en att tänka till. Jag bestämde mig själv för ett antal år sedan, att jag aldrig mer skulle bli sur eller besviken när min partner inte vill ha sex. Inte bara genom att inte visa det, utan att verkligen inte känna mig besviken. En stor majoritet av kvinnorna känner igen sig i att ställa upp på sex ”för husfridens skull”. Där är det viktigt att som man fråga sig ”Varför blir jag sur?” Varför förväntar jag mig att mina önskemål ska bli tillgodosedda – sex är ingen rättighet eller ett behov som du har rätt att få tillfredsställt av någon annan. Vad får vissa män att tro att de har rätt till sex med en annan person och om den personen inte vill så kan de i värsta fall köpa kroppen? Det kan vara svårt att prata om, men det är viktigt att försöka prata teoretiskt om det och se det utifrån kvinnans perspektiv – hur känns det att ”ställa upp” – och mannens perspektiv – varför tar jag mig rätten att sura? Varför vill jag ha sex på de premisserna, när den andra egentligen inte vill? Som man behöver jag blir bättre på att ta ansvar för mina känslor och hantera dem, samt ha ett bredare känslospektrum än kåt och arg. Som man har du ofta en bild av dig själv – att du är förnuftig och inte ska låta dig styras av känslor, men kan ändå inte låta bli att sura när du inte har samtycke.

– Jobbar man med sig själv så tror jag att man kommer ganska långt i sig egen utveckling och genom att faktiskt prata om det. Öppna upp i det, erkänn att du blir besviken och analysera varför. Vilka behov ligger bakom – är det själva sexet eller är det ett behov av ömhet? Du kanske kommer på att det var närhet du behövde, att det du egentligen längtade efter var att sitta och mysa. Självrannsakan och att prata om det öppnar upp för en bättre relation.

– Vänd på det och sätt dig in i hennes situation. Om du till exempel tjänar mer pengar som man än din partner och tycker att det är en bra grej att du utjämnar era inkomstskillnader genom att bjuda henne på fina saker då och då. Om du hade jobbat lika mycket men tjänat mindre – hade det känts okej för dig? Det är inte en jämställd nivå och det blir att försätta kvinnan i en situation där hon får stå i tacksamhetsskuld.

När du berättar om ditt engagemang i MÄN och vad ni gör, hur brukar reaktionerna från andra män se ut?

– Det kan se olika ut beroende på vad man känner till om ämnet från början. En vanlig reaktion är det som är den största utmaningen – man vill inte koppla ihop våldet mot kvinnor med sig själv och sitt eget beteende. Det finns de som raljerar mot våldspyramiden och skojar om att ”säger man bög eller kärring så blir det kärnvapenkrig”. En del tycker det låter löjligt och lite fånigt – ni sitter i grupper, vad pratar ni om? De synpunkterna kan komma både från män och kvinnor. Särskild de som är ganska jämställda och har tänkt en del på de här sakerna i teorin.

Vad brukar vara reaktionerna efter första mötet hos MÄN?

De som söker har ett behov och har ofta förväntningar på mötet samt en längtan efter att få träffa likasinnade. Det kan dels vara en wow-känsla och att man vill fortsätta komma på möten, dels kan det vara så att man inte fortsätter träffas – att man inte håller det vid liv. Vissa grupper fortsätter och lever vidare även efter MÄN-gruppen. Jag märker själv på mina manliga vänner att vi pratar annorlunda idag.

Mäns engagemang lyser med sin frånvaro i diskussioner som berör mäns våld i olika former. Det finns många konton på sociala medier som är startade av killar och män, men oftast är enbart en liten klick av följarna män. Lika så vid diskussioner om till exempel prostitution och övergrepp. Man ser sällan mäns kommentarer i dessa diskussioner. Varför tror du att det är så?

– Jag reflekterade över det när jag lyssnade på Simon Häggström i Växjö för ett år sedan och jag skrev ett långt inlägg på mina sociala medier om det. Majoriteten av åhörarna var kvinnor och det var många socialarbetare som var där, vilket främst är kvinnor. Varför är det egentligen så? Sverige är en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna i västvärlden. Inte ens 10% män är på plats när vi pratar om ett av de största samhällsproblemen vi har och det är dessutom vi som bär ansvaret för det. Jag tycker det är för ynkligt, men har tyvärr inget bra svar på varför. Många män tycker att frågan är viktig – men få visar att de vill förändra något och engagera sig. MÄN har haft undersökningar efter Metoo. Att mäns våld är alla mäns ansvar, det tycker en majoritet av männen, men bara 5% har börjat fundera över sitt beteende efter Metoo. Det är att öppet välja sida, men många har svårt att förstå det.

– Flera män porrsurfar och tycker att det är lite skämmigt. Man är rädd att få strålkastarljuset på sig och det kan göra det svårt att ta ett ställningstagande och säga rakt ut att man inte kan inte stå för vissa saker. Jag valde att sluta för flera år sedan när jag insåg att jag inte kunde stå för det längre och slutade porrsurfa. Om du fortsätter porrsurfa och konsumera porr så måste du förstå vad det gör med dig själv och dina tändningsmönster. Du måste göra en koppling i ditt eget liv och hur det påverkar dig. När vi pratar om det i våra samtalsgrupper är som att lyfta på ett lock som bara bubblar, det är väldigt skuld- och skambelagt. Den där grytan finns där och du måste helt enkelt lyfta på locket. Steget till att köpa en annan människas kropp kan kännas väldigt långt och mycket längre än vad det är att ta upp en mobiltelefon och kolla på porr, men det finns många likheter. Majoriteten av kvinnorna i porren är utsatta för olika typer av våld och som konsument bidrar du till att porrindustrin kan fortleva. Du behöver förstå vad den förråade porren gör med dig själv och dina tändningsmönster, hur det påverkar din sexualitet. Jag tror att det är den främsta orsaken till varför mäns engagemang lyser med sin frånvaro.

Det finns samband mellan våldsutövande och stereotypa eller sexistiska uppfattningar om kön. Men vilka typiska destruktiva mansnormer är mest utmärkande i samhället idag? Finns det attityder som visar sig oftare än andra?

– Det finns många, men jag skulle säga två av de mest destruktiva delarna i maskulinitetnormen. Att du bryr dig bara om dig själv, du skiter i andra och är empatistörd. Alla är det så klart inte, men det är en typisk och stark del i normen – att inte bry sig om andras eller sina egna känslor. Du utvecklar egoism och du fokuserar enbart på dig själv – du utgår från dig själv. Du ser det som en rättighet att andra, särskilt kvinnor, anpassar sig efter det du vill och känner. Ibland möts jag av attityden från kvinnor att ”Wow, vad du ställer upp för din familj” och att jag får applåder för det. De menar inget illa, men det gör mig lite trött. Jag gör inget mer än det som kvinnor gjort i flera tusentals år och ska inte ha någon cred för det – det är bara mänskligt beteende och bör vara självklart.

Om du är kille eller man och ibland känner dig obekväm på till exempel jobbet, i skolan eller i idrottsföreningen, när andra män pratar sexistiskt eller har en nedlåtande jargong om kvinnor – vad kan man egentligen göra för att ta avstånd eller säga ifrån? Det kan vara svårt att vara elefanten i rummet och många känner att man inte vill stöta sig med killgänget eller med gruppen.

Tomas berättar om ett starkt minne från högstadiet. Två killar i hans klass hade dragit in två tjejer i duschen och smekte deras kön utanpå kläderna inför publik. Tomas gick ut och satte sig i omklädningsrummet, då han tyckte det var väldigt obehagligt. Några av kompisarna märkte det.
– Jag lämnade, för jag ville inte medverka. Var inte den passiva åskådaren! Du behöver inte vara den som står på barrikaderna, men markera på något sätt, visa att det här vill jag inte vara en del av. Skratta inte med, utan lämna! Fortsätt inte, dra inte ett nytt skämt om du hamnar i en diskussion med sexistiskt snack eller kvinnoförnedrande åsikter. Byt samtalsämne och bryt. Visa att du inte tycker det är okej. Om fler, framför allt killar och män, gör ett ställningstagande så räcker det och det kommer göra skillnad. Det är de som utsätter som ska känna sig obekväma, säger Tomas.

Varför ska män engagera sig i de här frågorna och hur väcker vi mäns intresse för det ytterligare?

– Som man mår du bättre, du får bättre relation med dig själv och med andra – med kvinnor och med dina barn. Vi män blir mindre suicidala och får ett mindre riskfyllt beteende. Vi skadar oss själva och vår omgivning mindre, säger Tomas. Alla blir vinnare i ett jämställt samhälle.