På gång

Kvinnojouren Blenda – från förr till nu

Carin Högstedt är en av eldsjälarna som var med från början när Kvinnojouren Blenda bildades och hon var aktiv i föreningen under många år. Dels som jourare, dels genom styrelseengagemang som sekreterare och som aktiv i valberedningen.

År 1981 hölls i Växjö en manifestation 8:e mars på internationella kvinnodagen. Några år innan dess hade FN proklamerat dagen som den internationella Kvinnodagen – en dag som uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. I Växjö deltog politiska partiers kvinnoföreningar i manifestationen – det var demonstrationer, tal med mera. Efter den dagen väcktes en tanke bland de deltagande kvinnorna vad mer som gick att göra. Vid den här tiden fanns det i Sverige ca 15 kvinnojourer, varav den närmast Växjö fanns i Kristianstad. Några kvinnor samlades och beslutade att det borde finnas jourmöjligheter på närmare håll för misshandlade kvinnor i Växjö.

Carin skrev ett brev till kommunen. I brevet berättade hon vad som behövdes för att ha möjlighet att starta en kvinnojour och att det behövdes en lokal. Det behövdes även pengar till drift och en telefon. I Växjö stod flera andra föreningar bakom beslutet att starta en kvinnojour och backade upp beslutet till fullo. Det var bland annat Fredrika Bremer-förbundet, Ensamma mammor och även enskilda människor som stod bakom och stöttade. Carins brev fick positiv respons av kommunen – 50 000 kr och en lägenhet beviljades och det var startresurserna för att arbetet med att starta upp skulle kunna börja.

”Jag vill särskilt nämna en kvinna, säger Carin. Hon finns tyvärr inte med oss idag, men hon hette Monica Lundström/Elinsdotter och hon var en sann eldsjäl. Monica var barnmorska och hade sett och hört mycket i sitt arbete. Hon var drivande, klok och rolig. Det är många kvinnor som borde lyftas fram och som gjorde ett enormt arbete i och med uppstarten. Det lades ner otroligt mycket engagemang och även mycket tid på utbildning”, berättar Carin.

Under ett års tid förberedde man sig. Lägenheten inreddes, rollspel hölls för att förbereda sig för olika scenarion, kontakter knöts och man träffade polis och andra myndigheter. Alla var dock inte lika övertygade om att en kvinnojour behövdes. Några menade på att det var fullt tillräckligt med polisen, för att få den hjälp som behövdes.

”Vi kände absolut stöd från alla håll under uppstartsprocessen – från samhället i stort och även från kommunen. Företag, organisationer, kyrkliga föreningar och privatpersoner skänkte gåvor och möbler. Jag minns att vi under uppstartsprocessen saknade manligt engagemang. Det tog många år innan en man kom in i vår styrelse. En önskan om det växte med tiden. Det är viktigt att både kvinnor och män engagerar sig”, säger Carin.

I början när verksamheten kom igång hade Carin och de andra på jouren föreställningen att misshandel inträffade mestadels under helgerna. Det stämmer delvis, men det är inte säkert att den som blir utsatt har möjlighet att ta kontakt just då. Efter ett tag märkte man att det oftast var på måndagen efter helgen som stödsökande tog kontakt. Från början var jourandet från fredag kväll klockan 18 till lördag lunch kl. 12 samt några timmar på onsdagskvällen. Fredag till lördag var man alltid två och två tillsammans på jouren.

”Det var bra, för vi lärde känna varandra väl”, berättar Carin. ”Vi var alla där på olika grunder – en del ur ett ideologiskt och jämställdhetsperspektiv och andra för att vara en hjälpande medmänniska.”

Lokalen som blev Kvinnojouren Blendas första lägenhet fanns mitt i stan på Nygatan 22, idag husnummer 24, på övre plan. Både kontor och jour fanns i lägenheten. Efter ett tag kompletterades det med fler lägenheter i stan. Kontoret flyttades så småningom till Kungsgatan, nära centralstationen. Det var den näst sista flytten av kontoret. Runt millennieskiftet år 2000 gick flyttlasset till den nuvarande adressen där kontoret och den öppna verksamheten finns belägen, på Linnégatan 14A.

Finns det någon skillnad på våldet då och våldet nu och hur såg arbetet mot mäns våld mot kvinnor ut under 80- och 90-talet här i Växjö?

”Det har varit en rask utveckling hela tiden. Inte minst när det gäller lagstiftningen. Men det är viktigt att tänka på att alla de förändringarna som åstadkommits, inte har kommit till på grund av att någon velat vara snäll. Det är kvinnojoursrörelsen som ligger bakom dem och det är rörelsen som drivit frågorna framåt. I Växjö hade vi en stor kamp mot pornografin några år efter att kvinnojouren startats. Ur kvinnojouren föddes en förening, VAMP – Växjö Auktionsgrupp Mot Pornografi. Föreningen fick mycket stöd och jag minns när vi var på dåvarande varuhuset Obs och pratade med chefen där. Vi stod vid tidningsstället och han tog en packe med tidningar och visade upp en annons i Smålandsposten som upplyste om att nu finns det ingen pornografi att köpa bland deras tidningar! Vi fick till och med bort en porrbutik från stan, P-rullen hette den. Vi delade ut lappar utanför butiken till de besökare som passerade in och ut ur butiken. Många var intresserade och lyssnade, vissa tog till sig och omvärderade när de fick veta mer om industrin bakom porren. Vid ett tillfälle försökte en bilist köra över fyra kvinnor utanför butiken, i sin ilska över att hans intressen var hotade. Han dömdes senare”, berättar Carin.

Vad gäller våldet så har uppdraget breddats med åren och är idag mycket större. Förr pratade man mest om det fysiska våldet. Flera våldstyper har ökat, som till exempel det sexuella våldet och det digitala våldet. Det psykiska våldet har fått mer uppmärksamhet och många utsatta kvinnor vittnar om att det är den våldstypen som sätter djupast spår. Kunskapsbehovet behövs ständigt och är extremt viktigt, både i samhället generellt och hos myndigheter. Carin berättar att det alltid varit mycket misshandel, men att de stödsökande också tog kontakt efter att ha blivit utsatta för incest, våldtäkt och hedersvåld.

En stor skillnad på kvinnojouren förr och idag är att vid uppstarten kunde vem som helst tas emot på jouren direkt. Idag går alla placeringar via Socialtjänsten. En annan stor skillnad var barnen som kom med sina mammor till jouren. De sågs då mer som medföljande och hade inte alls den uppmärksamhet som de får idag – som de ska ha och har rätt till. Idag är även barnen brottsoffer och det finns en annan kunskap och forskning som påvisar hur barn påverkas av att bevittna och/eller direkt utsättas för våldet. Att bevittna våld mellan föräldrarna är lika skadligt som att själv utsättas direkt för våldet.

”Idag finns ett större barnfokus. Den förändring och förnyelse som kommit är i det stora hela till det bättre. Vi var också väldigt tidigt ute med kurser om hedersrelaterat våld och förtryck. De föreläsare vi hade kunde ämnet väldigt väl och de bidrog till att jag snabbt kände mig hemma i ämnet. En annan stor skillnad när vi pratar om vad som är annorlunda idag jämför med förr, är att de anställda idag är proffs. Länge var det enbart ideella krafter som arbetade i verksamheten”, säger Carin.

Det finns en bred kvinnohistoria i Växjö kommun, som var känd över hela landet för sitt jämställdhetsarbete. 1992 emottogs ett jämställdhetspris av dåvarande JÄMO och inbjudningar kom från andra kommuner och organisationer som var intresserade av arbetet. Publiciteten var mycket positiv. Videon ”De fem härskarteknikerna” fick mycket uppmärksamhet. Den producerades av Jämställdhetskommittén – där Carin var ordförande, en konsult och ett projektbidrag från staten. Det fanns en stor enighet mellan partierna under flera år, i arbetet att åstadkomma en jämställd kommun.

Kvinnojouren Blenda i Växjö har aldrig varit på väg att stänga ner verksamheten, till skillnad från många andra jourer. Brist på pengar och brist på personal är oftast bidragande till att en jour inte kan fortsätta existera. Sedan starten hölls kurser för volontärer minst en gång varje år och många volontärer har passerat revy. En gång i tiden fanns det även en mansjour i Växjö. Kvinnojouren och mansjouren var ute gemensamt ibland och informerade om verksamheterna. Det är nu cirka 15 år sedan den lades ner.

”Jag har många minnen från åren på Kvinnojouren Blenda. Det nätverk vi skapade har haft stor betydelse även i andra sammanhang. Jag minns många av de kvinnor jag mött i min roll som jourare. Som jag fortfarande kan möta och idag vet jag att de har det bra – att de kom bort från våldet och att allt gick bra till slut.”

***

 

Varför namnet Blenda?

Många känner till sägnen om Blenda i Värend, som listigt besegrade en dansk fiendehärd. Enligt sägnen var männen i Värend på krigståg i Västergötland, när danskarna anföll. En grupp värendska kvinnor – med Blenda i spetsen – lyckades lura och slå ihjäl hela den danska armén genom att bjuda dem på rikligt med mat och dryck för att sedan gå till attack. Efter slaget blev Blenda och de andra kvinnorna rikligt belönade av kungen och det påstås att det är dessa handlingar som ligger bakom att kvinnorna i Småland fick bättre villkor när det gäller arvsrätt samt att enbart vissa kvinnor i Värend har tillåtelse att brodera det kungliga monogrammet på sina folkdräkter.

Källa: kulturparkensmaland.se