På gång

Alla kan göra skillnad

Vi fick ta emot en fin historia från en vardagshjälte. Ibland kan det som tycks vara en liten insats för dig, göra en enorm skillnad för någon annan!

”För några år sedan var jag är på väg hem från jobbet en torsdagseftermiddag. Jag såg en kvinna och hennes barn komma gående på en gata i Växjö på väg ut mot golfbanan. Barnvagnen de kom gående med var full med kassar. Man kunde tydligt se att de var vilse och jag fick känslan att något inte stod rätt till. Jag höll på att packa in lite saker i bilen och jag kom därför inte iväg direkt. När jag tittade upp på nytt såg jag att de stod kvar och det verkade som att de inte visste vad de skulle göra. De hade kommit lite närmare och jag se att de frysvaror de handlat var på väg att tina.

Kvinnan tittade tveksamt mot mig och jag insåg att de behövde hjälp. Med stor tvekan närmade de sig och kvinnan frågade om vägen de gick på ledde till centrum. Jag berättade att centrum låg en bra bit därifrån.

Hon undrade om jag möjligen skulle kunna hjälpa henne att ringa efter en taxi. Jag undrade då vart hon skulle. Hon skulle till Kvinnojouren Blenda på Linnégatan, berättade hon. Då sa jag att jag självklart kör henne och barnen dit. Hon var mycket tveksam till detta erbjudande, men hon tog ett djupt andetag och samlade mod och tackade ja. Det tog ett tag innan vi lyckats baxa in barnvagn och matkassar i bilen.

På väg in mot stan berättar kvinnan att hon uppenbarligen gått helt vilse i stan. Hon och barnen hade kommit till Växjö på förmiddagen från en annan stad och de hade fått lite pengar för att kunna köpa lite mat och därefter kunna starta på nytt i Växjö. Bevisligen var det så att hon blivit misshandlad av sin partner och därmed blivit förflyttad till Växjö för att försöka göra sig fri från sin plågoande. Allt eftersom färden gick in till stan ”släppte” det för henne och hon brast ut i gråt – rejält.

Alltså ett stort steg för henne att överhuvudtaget sätta sig i främmande mans bil och lita till fullo på vederbörande med den historia hon hade med sig i bagaget.

När jag sedermera släppte av henne och barnen nere på Linnégatan och kvinnojourens lokaler var det med värme i hjärtat. Hennes ögon och det leende jag fick som tack var också obetalbart!”