På gång

Simon Häggström – ”Prostitutionens verklighet blir ett uppvaknande för många”

Simon Häggström är polisen och författaren som är specialiserad på prostitution och människohandel för sexuella ändamål och som flyttade från småländska Stockaryd till Stockholm. I sitt arbete som kriminalinspektör har han knappt 12 års erfarenhet av prostitutionens mörka värld och möten med åtskilliga hallickar, torskar och de kvinnor som hänsynslöst utnyttjas.

 

Simon kom in på polishögskolan 2005 och flyttade därmed till Stockholm. Som färdigutbildad polis 2007 blev hans första grundplacering på Sergels Torg eller Plattan som den kallas till vardags. Där var uppdraget att arbeta mot vapen- och narkotikahandeln. Bara någon gata därifrån pågick samtidigt prostitutionshandeln på Malmskillnadsgatan. Under arbetet i Plattangruppen fick Simon och hans kollegor påpekningar från de prostituerade själva om att något behövde göras och det var delvis därför som Prostitutionsgruppen bildades. Projektet startade upp år 2008 av polisen i Stockholm, Simon bytte bana och kom sedan att arbeta med prostitutionsproblematiken istället. Arbetsdagarna blev fyllda av spaningsarbete och jakt på sexköpare, förhör med torskar och med de utnyttjade kvinnorna.

Till en början gjordes riktade insatser enbart en torsdagsnatt var sjätte vecka, vilket visade sig ganska snart vara inte ens i närheten av tillräckligt. Idag har Simon arbetat heltid sedan 2008 med prostitution och människohandel, med hela Sverige som arbetsplats. – 4 till 6 veckor om året har vi riktade insatsveckor. Då ingår det även i mitt jobb att delvis utbilda kollegor som kanske aldrig arbetat mot prostitution tidigare, säger Simon.

Att Simon blev polis var en ren slump. Från början var det ett helt annat yrke som lockade – lokförare. Så blev det alltså inte med facit i hand. – Jag och pappa satt bänkade och kollade på Beckfilmerna. Det var då polisdrömmen väcktes, berättar Simon.

Hur orkar du med den här typen av jobb och hur tankar du energi för att göra det vecka efter vecka, år efter år?

Simon berättar att han gått i terapi under många år för att orka med. Där har han kunnat ventilera allt från jobbet till livet i allmänhet. – Jobbet påverkar hela livet. Många människor har en förmåga att se allt elände, allt det svarta och tunga, men jag ser det positiva också. Jag känner en enorm tacksamhet för allt jag har och jag har en helt annan syn på livet idag jämfört med innan jag jobbade med det här, säger Simon. – Löpningen är en viktig ventil för mig och det blir ett och annat marathon då och då.

Simon berättar vidare att skrivandet är en annan stor ventil för honom. Att nå människor där ute genom böcker och sociala medier ger mycket tillbaka. – Det är ett sätt att visa upp sanningen och att dela med mig av den, säger Simon. Även många av de som lever i prostitution visar tacksamhet för att den sanna bilden visas upp.

 

Bara här i Sverige har 1 man av 10 köpt sex. Finns det några gemensamma nämnare bland sexköparna?

– En skev kvinnosyn är något som finns hos alla sexköpare. Vi killar ska vara alfahannar – det är det som basuneras ut från det att man är liten. I prostitutionsvärlden blir detta väldigt tydligt. Här finns det en tydlig koppling till pornografin – målgruppen är män och de skall vara de som tar för sig till vilket pris som helst. Det skickar ut signaler att det är manligt att förnedra och vara bestämmande. Det krävs en form av avprogrammering för män generellt och en medvetenhet om de normer som finns. När man börjar konsumera porr känner man inte till det här och man vill inte förstå det. Därför är det viktigt att upplysa och utbilda. Det är skolungdomarna vi måste ta snacket med, för sedan när de går ut i yrkeslivet så tappar vi dem och då är det för sent, säger Simon.

– Min erfarenhet är att det inte handlar om vad man säger, utan om vem som säger det. En kvinna kan ha sagt det i över 20 år men när en man säger det blir det uppståndelse, säger Simon. För många killar krävs det att jag som polis i keps och bomberjacka tar snacket, för att de ska lyssna och ta till sig, fortsätter Simon.

Hur skiljer sig den generella bilden av prostitution, så som samhället i stort tror att den ser ut och där den till och med ibland romantiseras, jämfört med den verkliga bilden? Vilka är de största missuppfattningarna?

– I Sverige har vi kommit väldigt långt i frågan, även om det ibland inte känns så. Det är viktigt att få fram att vi tagit stora kliv i rätt riktning. Det som hänt är att vi slagit oss till ro lite grann. Varje generation måste skolas in och få information och utbildning inom dessa frågor. Där börjar vi komma efter lite grann. Vi lever i ett samhälle som blir allt mer sexualiserat, globaliserat och digitaliserat. Porren har normaliserats och den är dessutom extremt lättåtkomlig för unga idag, svarar Simon.

– Den uppfattning som folk har om prostitution ger väldigt sällan en rättvisande bild av verkligheten. Många gånger marknadsförs det som den självbestämmande lyxeskorten som skrattar och är duktig på att snärja män. På ytan verkar det som att hon vill sälja sig och till och med gillar det. Bakomliggande faktorer som fattigdom, tvång, utnyttjande, misär, självskadebeteende och en människa som mår dåligt är inget som tas med i marknadsföringen. De vill såklart ge en bild av en oberoende kvinna och på ytan ser allt väldigt snyggt ut. Att kvinnan på bilden med sexiga underkläder har levt på soppa gjord på lök och potatis i en månad är inget man väljer att ta med. Det säljer inte, fortsätter han.

– Prostitution har alla komponenter som människan tycker är spännande – poliser, kriminella, sex, övergrepp, fortsätter Simon. Så fort en kändis grips för någon form av sexbrott blir det stora rubriker. Människor tycker det är intressant. Oftast finns inga referenspunkter bland folk i allmänhet, bara tv-serier, filmer och sådant man hört ryktesvägen. Prostitutionens verklighet blir ett uppvaknande för många.

På frågan om hur hans egen syn på manlighet och maskulinitet påverkats av hans arbete och det han ser och upplever under arbetsdagarna, svarar Simon att han absolut inte vill bli satt på någon piedestal.
– Jag är en vanlig kille och det var en ren slump att jag började jobba med detta. Det har varit och är fortfarande en pågående resa – jag har fått göra upp med många saker, säger han. Om jag inte arbetat med det jag gör och sett verkligheten, så hade jag säkert kollat på porr fortfarande. Precis som många andra snubbar, men tack vare att jag fick möjligheten att arbeta med det här så fick jag även möjligheten att göra annorlunda.

Många poliser brinner för sitt arbete och det är inte ovanligt att jobbet blir en livsstil och ett kall. Allt eftersom tiden går lär man sig orka och blir dessutom duktigare på att orka med. Så var det även för Simon och för några år sedan ledde det till att han nästan gick in i väggen. – Jag fick dra i handbromsen, berättar Simon. Idag är jag bättre på att släppa taget och jag har hittat en bra nivå för att hantera det. Du lär dig att inte springa på alla bollar och du måste helt enkelt bestämma dig vad du ska lägga krutet på.

Det är lätt att känna sig maktlös och lite svårt att känna hopp om förändring. Ser du ett slut på prostitution och människohandel – går det åt rätt håll eller eskalerar det?

– Det här är en resursfråga i mångt och mycket. Det måste få högre prioritet både inom socialtjänsten och hos polisen. Dessutom är kunskapen låg, förutom hos enskilda specialister och specialgrupper som arbetar med det på heltid. En annan viktig aspekt är den låga straffskalan som finns idag. Det ger ett dåligt signalvärde mot både förövare och de som utnyttjas. Att gå igenom en rättsprocess och redan från början veta att det inte ger något är väldigt svårt. Skolans läroplan skulle dessutom innehålla mer och bättre utbildning om porr, sexuellt samtycke och även ta upp problematiken med prostitution och människohandel. Det är enormt viktigt att vi utbildar barn och ungdomar och ger kommande generationer rätt verktyg och kunskap för att ha chansen att göra skillnad.

Vid sidan om jakten på torskar och hallickar finns skrivandet. Simon gav 2016 ut sin första bok Skuggans lag, 2017 kom Nattstad och i maj 2019 gavs första boken i en serie av tre ut – debutromanen Flickorna som sprang. 19 maj släpptes I skuggan av sektor 5 – uppföljaren och bok nummer två i serien.

Är skrivandet något du kommer att fortsätta med även i framtiden?

– Så länge jag tycker det är kul och meningsfullt kommer jag fortsätta skriva och så länge jag kan påverka i rätt riktning.

Vad gäller framtidsplaner i övrigt vill Simon inte spekulera för mycket. – Jag tänker inte för långt framåt utan det är här och nu som gäller. Som person är jag passionsdriven och det jag brinner för vill jag göra till 200%!

***

Åsa Brittsten Hjelm

2020-05-12

 

Simon Häggström
Pressbilder för Harper Collins förlag.
Foto: Ola Axman

 

Simon Häggström på Kvinnojouren Blendas årsmöte tidigare i år.