På gång

Jag misstänker att någon far illa i en relation - vad kan jag göra?

”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”. När det gäller våld i nära relation är det viktigt att vi som medmänniskor och civilsamhälle agerar. Cirka 20 kvinnor dödas årligen av sin partner eller expartner och cirka 2-3 barn i varje skolklass lever i hem med våld. Det är cirka 200 000 barn i Sverige. Det är allas vår skyldighet att se och att våga agera.

Våld i hemmet är ingen familjeangelägenhet. Det finns inget utrymme för att blunda och tänka ”jag ska inte lägga mig i, konflikten är mellan dem två” eller ”det angår inte mig”. Att stoppa våld i nära relation är något vi måste göra tillsammans, bland annat genom att bry oss om varandra och agera när vi misstänker, ser eller hör något som inte står rätt till. Våga vara medmänniska, för det är allas vår plikt. Att misstänka utan att agera är inte okej.

Att som medmänniska, kollega, vän eller granne agera, kan vara helt avgörande för personen som utsätts för våld i nära relation. Att just du vågar fråga, ringa polisen eller avbryta på något sätt kan vara livräddande för personen som utsätts. Det gör att våldet inte får fortgå obemärkt.

Det kan kännas svårt att veta vad och hur man ska göra när man får en misstanke om att någon blir utsatt eller en magkänsla av att något är fel. Har du en magkänsla av att det inte står rätt till, så är det oftast så. Våga lite på den känslan!

Här har vi samlat några tips och råd:

Är du en orolig granne?

Om du hör dunsar, skrik eller andra ljud som får dig att reagera kan du göra flera saker:

• Är du säker på vilken lägenhet/hus ljuden kommer ifrån, kan du gå dit och ringa på/knacka på. Stanna INTE kvar om du känner dig orolig, utan gå tillbaka till ditt hem direkt efteråt. Avbrottet av en dörrsignal kan räcka för att distrahera den som utsätter.
• Ring polisen och berätta om vad du sett och hört eller om du har en oro att något inte står rätt till. Det är sedan polisens sak att utreda vad som hänt. Är situationen akut eller hotfull – ring alltid 112.
• Finns det barn i hemmet som du misstänker far illa genom att själva bli våldsutsatta eller utsatta genom att bevittna våld mellan föräldrarna? Gör en orosanmälan till Socialtjänsten i din kommun. Du kan ringa in eller skicka din orosanmälan brevledes och du kan vara helt anonym. Du behöver inte veta att det förekommer våld, det räcker att du misstänker.
• Om du träffar den som du misstänker är våldsutsatt kan du prata med henne och fråga hur hon mår eller hur hon har det. Du kan även berätta att du är orolig för henne och säga att du finns här om hon behöver hjälp eller vill prata. Pressa henne inte och prata inte om din oro om förövaren är i närheten.
• Du kan även notera datum och klockslag för händelserna. Det är bra att ha vid en polisanmälan. Filma eller fota om du ser något konkret.
• Var inte rädd att ringa upprepade gånger om det skulle hända igen. Ditt agerande kan rädda liv!

Men tänk om jag har fel eller om jag utsätter mig själv för fara?
Om det skulle vara så att du har fel, borde dina grannar bli tacksamma för att de har en sådan omtänksam granne med massor av civilkurage! Det händer inte så mycket mer än så. En del är oroliga för att själva bli utsatta för våld om de ringer på. Den som utövar våld i nära relation gör det mot sin partner, inte mot andra. Är du osäker på vad personen är kapabel till så ring polisen direkt, utan att knacka på.

Är du en orolig vän eller släkting?

• Våga fråga – visa att du bryr dig! Vi är ofta så rädda för att vara påträngande eller göra övertramp i andras privatliv. Men misstänker du våld är frågor ett sätt att visa att du bryr dig och finns där. Fråga henne inte när partnern är i närheten, ta det när ni är ensamma. Annars är risken stor att hon inte vågar berätta.
• Lyssna på henne! Låt henne få berätta det hon vill. Döm henne inte. Prata inte illa om hennes partner – risken är att hon går i försvarsställning. Däremot kan du bekräfta våldet, t ex genom att säga ”det du berättar att han gör mot dig är verkligen inte okej”. Ursäkta aldrig hans beteende eller försök hitta ursäkter. Ifrågasätt inte vad hon gjort eller inte gjort.
• Kom ihåg att du inte kan bestämma åt henne, hur frustrerad du än är över situationen. Hon måste själv få fatta sina beslut och göra det i sin takt. Det du kan göra är att finnas där. Är hon inte redo eller inte vill lämna relationen – visa att du ändå är där för henne. Det känslomässiga bandet i en våldsam relation är komplext och det är inte ”bara att lämna honom”. Sätt inte ultimatum och försök inte tvinga henne att lämna. Säg framförallt inte upp kontakten med henne – du kanske är hennes viktigaste stöd den dagen hon bestämmer sig för att lämna.
• Fortsätt involvera henne i planer – fråga om hon vill gå på bio, ta en kaffe eller hitta på något. Även om hon säger nej gång på gång – fortsätt fråga!
• Är situationen akut allvarlig eller om det finns barn med i bilden som far illa – larma 112 för polis eller socialtjänst.

Är du en orolig kollega?

• Är du kollega eller chef till någon som ofta är sjukskriven, kanske har blåmärken eller andra tecken på skador med mer eller mindre jämna mellanrum?
• Kanske följer hon aldrig med på after-work, kick-offer eller andra personalaktiviteter och du får känslan av att hon oftast inte vill gå hem och inte heller ser fram emot helg och ledighet.
• Uppmärksammar du att hon verkar vara kontrollerad – blir hon alltid skjutsad till och hämtad från arbetet?
• Ringer hennes partner henne ofta på arbetet och får du känslan av att han vill ”kolla” henne?
• Misstänker du att något inte står rätt till – våga fråga! Det är det bästa du som medarbetare eller chef kan göra.

Våga stå upp mot våld och kränkningar på arbetsplatsen!
Våga konfrontera sexism och kränkande kommentarer! Hör du en kollega fälla en sexistisk kommentar eller trakassera någon sexuellt? Våga säga ifrån – här har män ett stort ansvar att agera på andra mäns kränkande kommentarer och inte blunda eller hänga med i en viss typ av jargong. Våga stå emot och skratta inte med om någon fäller en sexistisk eller förtryckande kommentar. Det ska vara obekvämt för den som fäller kommentaren – inte för den som säger emot. Om någon annan säger emot – backa upp den personen! Sexuella trakasserier skall alltid anmälas till arbetsgivaren, som i sin tur har skyldighet att agera. Både Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen ställer krav på arbetsgivaren att hantera den här typen av problematik och lagarna fungerar även som ett bra stöd i arbetet mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Arbetar du inom skola och barnomsorg?

Skola och barnomsorg har ett viktigt ansvar att uppmärksamma tecken som kan tyda på att ett barn far illa hemma. Barn som upplever våld i hemmet lider ofta av psykisk ohälsa. De kan visa tecken på oro, ångest, nedstämdhet och aggressivitet i en större omfattning än barn i allmänhet. De kan också uppvisa symptom som liknar ADHD såsom koncentrationssvårigheter, rastlöshet, svårt att sitta still och fokusera med mera. Barn som lever i hem med våld kan också få psykosomatiska symtom såsom ont i magen eller huvudet och kan därför ofta efterfråga huvudvärkstabletter eller skolsköterskan. Skolan är en viktig plats för ett barn som inte mår väl hemma. Det blir en fristad och en plats där barnet kan slappna av.

Jobbar du till exempel som lärare eller förskollärare omfattas din tjänst av anmälningsskyldigheten och då är det din skyldighet att anmäla till socialtjänsten om du misstänker att ett barn far illa. Du behöver inte veta med säkerhet – det räcker med en misstanke.

Tips för civilkurage

• Var nyfiken – tänk inte att ”det är inte min sak att bry mig”. Våld i nära relation är allas angelägenhet
• Våga ringa polisen
• Lita på magkänslan – har du en misstanke stämmer den oftast
• Titta inte åt andra hållet
• Våga hjälpa, våga bry dig – ditt agerande kan rädda liv

Tänk på när du ringer polis eller Socialtjänst – det räcker att du har en misstanke om våld! Det är sedan deras sak att ta reda på vad som har hänt och utreda det. Det räcker att du har en misstanke och en oro.

Du kan alltid kontakta oss för råd och stöd!